Gick bra, men bättre för Ella än för Isak. Allt är ju såå nytt, och han tappade bort mig en snabbis och sen vara det ingn höjdare längre. Men mina söta barn är inga barn som flyger fram till de andra och springer sin väg utan att se sig om, utan de står hellre med mamma och kollar in läget lite innan det släpper. Så har det alltid varit, och så får det vara.
Följde med Ella först in till sitt klassrum och det verkar vara en mycket bra fröken hon fått. Men som vanligt får hon en plats längst bak i en hörna...JAG blir skit irriterad men inget hon verkade bry sig om så jag säger inget heller. Alltid är det så för att hon är längst i sin klass! Ska man behöva lida för det, eller? Hon säger ofta att det är jobbigt för hon får stå sist i led och luciatåg..bara för man är längre...HUR tänker man då som en pedagogisk fröken och placerar barnen på samma sätt gång på gång?? Snart får jag ta tag i detta!
Har för övrigt nu gått ner hela 5 kg, och det känns kanon. Lite magträning oxå så blir det nog bra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar