Tänk er själva att man går dag ut och dag in och väntar på att ens lilla prinsessa ska födas. Att man äntligen ska få hålla och mysa med sin lilla bebis. Men allt går fel och det blir ambulansfärd till sjukhuset, ultraljud med mer än 10 pers i rummet och alla är knäpptysta när man frågar om hon är död..men det hittas tillslut en liten puls och det blir urakut kejsarsnitt. När man väl vaknat upp säger inte någon någonting till oss och vi tror att allt är bra! Tills vi får åka ner till vår lilla prinsessa och de säger till oss att hon nog inte kommer att överleva. En natt full av gråt och utmattning. En liten stund tittade Moa upp och in i mina ögon och pep till. Hennes första och sista läte. Hon låg i min famn hela den natten men somnade in på hennes pappas bröst morgonen efter.. Väl hemma var allt skit, man var så fruktansvärt tom för hon fattades. Vi som hade en packad skötväska stod hemma, säng och skötbord och kläder, allt var i ordning till vår lilla flicka, som aldrig fick åka med oss hem.. Vagnen som var beställd fick ställas ut till försäljning i butiken, så varje gång jag ser en lika vagn, bryter man ihop inombords. Alla Moas fina små saker finns nu i en liten låda på vinden.Förrutom hennes filt och en liten napp som hon fick med sig i kistan. Så om någon har glömt att sånt här händer...think again.. För det hände oss.....