Härom kvällen när jag Ella och Isak åkte lite bil så fick jag tuuusen frågor om döden, vad som händer efteråt och om Moa. Vad jag än sa om vad man kan tro händer efteråt så blev det lite fel..man kanske finns på en plats där man mår jättebra och allt är vackert och underbart, och utan en massa bekymmer..Men va, vaddå?? utan sin mamma och pappa? Hur kan det va bra då? Stackars Moa.. och båda två med darrande små röster. Stackars mina barn..får redan i sina små år stå ut med en ofantlig sorg. Det kommer fram ibland, och då förstår man att det är mycket som de tänker på. De berättade oxå saker som är totalt bortblåsta för mig. Bla annat berättade Ella hur hon höll i sin döda lillasyster, och mitt hjärta höll på att gå i tusen bitar när de berättade:( Jag blir tokig när jag inte kan komma i håg dessa detaljer, sånt jag verkligen vill minnas nu..men, mitt i den värsta sorgen så blev det väl så. Hjärnan stängde av för en stund...

I morgon ska jag åka till fullerö en sväng. Vet att de har små vita barn gravlyktor där, och jag ska ha två. En på kyrkogården och en på baksidan vid trädet.Blir nog fint..