vilken månad..Maj kommer nu och alltid förknippas med sorg för mig.Visst är det fint när allt slår ut men jag känner bara denna stora klump i magen och vill inte se det alls, inte vara med..fy, fy, fy..inte blir det bättre när man får höra om ett par som just nu går igenom samma sak som vi när vi fick och sen förlorade vår Moa. Då går tankarna dit och känslorna oxå, vet precis hur de känner sig och hur det ser ut där de är, nere på neonatalen och rummer de får ligga och sova i på samma avdelning som de son har sina barn hos sig, men i ett rum längst bort från alla. Kanske så man ska slippa höra för mycket barnskrik och glada föräldrar. Fy f-n för den tomma känslan.Den önskar jag ingen annan..Sjukt att det som bara händer folk man läser om i tidningar, hände oss och kanske nu oxå en i bekantskapen. Vad är detta?? Tänker mycket på dem nu och hoppas hoppas att det genom ett mirakel ska ordna sig..