Jaha och vad gör vi i dag då! Jo, Robert den hurtbullen håller på ute för fullt med att tvätta bilen och fixa och dona. Han ville ha den urstädad och fin innan vi åker in till sjukhuset på onsdag. Gaston vill vara med på allt R gör, så han sitter så snällt på sin filt brevid och tittar på och rör sig inte ur fläcken.
Isak spelar bandy med grann killarna på gatan och Ella är på kalas hos en klasskompis.Det är bara jag som vankar av och ann här inne och är lite urtråkad. Skulle egentligen vilja ta fram en massa bebisgrejor och skruva i hop sängen och bädda den, likadant med vagnen som har en massa filtar över sig. Och ordna med skötbordet och köpa och ställa upp blöjor, oljor, krämer och allt annat som kan behövas.. men det gör vi inte denna gång...Innan vi fick Moa hade jag ordnat med allt det där, allt var klart och det enda som fattades då var våran lilla tjej vi skulle få, som skulle ligga i den bäddade sängen och på skötbordet som redan var fullt av grejor. Och det slutade ju med att vi aldrig fick ta med oss henne hem. Vi fick åka hem ensamma, med våran lilla bebis kvar på sjukhuset. Mamma hade plockat bort alla saker innan vi kom hem men jag kunde inte ens se ställena där allt varit utan att bryta ihop. Därför gör vi inget av dessa grejor innan vi vet att allt är som det ska med vår bebis efter att han kommit.
Har tänkt på att när folk blir gravida, så säger alla grattis. Det är ju rätt sjukt egentligen, när man inte fått sin bebis än eller vet hur det ska gå. Visserligen brukar det gå bra för det mesta, men man kan aldrig veta.
Samma sak när folk säger att då och då ska vi skaffa barn. Tycker jag inte heller man kan säga, men vi som drabbas av en sån här tragedi och har en sån stor sorg vi alltid kommer att bära med oss kanske tänker på sånt lite mer än andra..och kommer nog alltid att göra oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar